Aningslösa agenter i Stasis tjänst. Denna relativa sanning skulle kunna vara titeln på Birgitta Almgrens föredrag om sin bok Inte bara spioner, hållet för Aktiva Seniorer Köping 2012-09-25. 

Birgitta Almgren har ett förflutet bl a som lektor vid Vasagymnasiet i Arboga. Hon har senare varit knuten till Södertörns högskola, som professor i tyska och numera verksam vid Centrum för Östersjö- och Östeuropaforskning.  Speciellt har hon studerat underrättelseverksamheten från tysk sida under nazitiden och från Östtyskland, vilket resulterat i böckerna Drömmen om Norden (2005), Inte bara Stasi (2009) och Inte bara spioner med undertiteln Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget (2011).

Stasi var kortnamnet för DDR:s hemliga säkerhetstjänst, verksam mellan 1949 och 1989.

Birgitta Almgren uppehöll sig inte minst kring svårigheterna att komma åt material från svenska säkerhetspolisen, Säpo. Hon lyckades till sist efter prövningar ända upp i Regeringsrätten få tillgång till akterna, men med många inskränkningar: Materialet skulle läsas på plats och inte avbildas, enskilda personer måste hållas anonyma och gjorda anteckningar förstöras. För att understryka att personuppgifter inte får röjas, erinrade domstolen i sitt tillstånd om risken att fällas för brott mot tystnadsplikten.  Efter publiceringen av boken har en under täcknamn angiven person ansett sig igenkännbar och anmält boken till JK för brott mot sekretessen. Förundersökningen lades dock ned. 

Birgitta Almgren fick tillgång till uppgifter om 53 personer som förhörts om sin relation till Stasi.  Säpo har som regel inte kunnat styrka något brottsligt. Hon har gått vidare med dessa fall till Stasi–arkivet i Tyskland och kunnat komplettera informationen, något som Säpo aldrig brytt sig om att göra. Där finns bl. a. en värdering av varje agent och de uppgifter han/hon lämnat. Begreppet agent används dock inte av Stasi.  Berörda personer kallas för ”informella medarbetare”. Målgruppen för infiltrationen var inte politiker, vilket man skulle tro, utan andra inflytelserika personer, gärna inom kultursektorn.

Birgitta Almgren tecknade en tidsbild från det kalla krigets dagar. Östtyskland byggdes upp med utbasunerade ambitioner att bli det goda samhället och verka för freden, vilket lockade många idealister som Stasi kunde värva. Men även utpressning förekom. 

Ett exempel: En svensk flicka brevväxlar med en pojke i DDR. Hon reser till Östtyskland, träffar honom och tycke uppstår, men hon får inget uppehållstillstånd och han får inte lämna landet. Då inskrider Stasi och fixar så att han kan lämna DDR och bosätta sig i Sverige, med information som motprestation. 

Skall Säpos akter om personer med kontakter med Stasi göras offentliga? I länder där man gjort sådana uppgifter tillgängliga har det inte fått några dramatiska konsekvenser. Att hemlighålla uppgifter kan däremot leda till att felaktiga gissningar sprids.

Var Birgitta Almgren står i frågan behöver man inte gissa. 

Aktiva Seniorers ordförande Bengt Rosberg tackade föredragshållaren med blommor.

Mötet avslutades med information om närmaste aktiviteter, ett föredrag om åldrandets problematik och ett studiebesök på Köpings nya polishus.