Tjugosju medlemmar från Aktiva Seniorer Köping besökte Bernshammars herrgård, Rysstenen och Galleri Astley och allt hann vi med på en eftermiddag.

Bernshammars herrgård

Rysstenen

Galleri Astley

Nils Gardell tog emot vid som han sa ”den ena av Bernshammar herrgårds två framsidor”. Här har man den perfekta vyn över engelska parken som planerades vid slutet av 1700-talet. Här ser vi de två stora gula träurnorna och stenbron som fond. Det var tänkt en gång att föra in vatten från bakomliggande sjö och fylla upp till en vattenspegel. Men nivåerna var inte de rätta så det blev en öppen gräsyta och framför bron byggdes istället en kuliss som ett vattenfall. Vi passerade det roliga vattentornet som gav rinnande vatten till köket. Herr Gardell berättade sedan vid den andra framsidan, där huvudentrén låg, att det i Skinnskattebergs området finns flest herrgårdar i Sverige. Järnhanteringen och god tillgång till vattenkraft har gett goda vinster. Herrgården började byggas 1787, träbyggnad med reveterade tegelplattor. Han bjöd oss in och vi fick se mycket vackra väggmålningar och övrig inredning. Väggmålningarna har varit övermålade eller täckta men har återfått sin forna glans efter restaurering. Vi gick från rum till rum och till sist paradsängkammaren med marmorliknande pelare och Sergels staty ”Venus med den vackra baken”. De kinesiska småtavlorna i jungfrukammaren skall vi inte glömma. Vi tackade herr Gardell för en trevlig inblick i hans och familjens hem, Bernshammars herrgård.

Vi åkte vidare till ”Rysstenen”, en minnessten med en inhuggen hammare och skära i en stjärna samt inskriptionen CCCP (Det gamla Sovjet) 1944, och där i skogen tog Yngve Gunnarsson emot oss. Han berättade om de ryska fångar som tyskarna tagit under andra världskriget för att sedan föras till Norge. Många rymde och kom till Skinnskattebergslägret i Krampen, ett uppsamlingsläger för ryska soldater som flytt från kriget. De arbetade i skogen, byggde den s.k. Ryssvägen mellan Karmansbo och Krampen och på fritiden fria att umgås med ortsbefolkningen. Ryssarna kommenderades hem till Sovjet och fick ett hemskt mottagande.

Gunnarsson har själv frilagt stenen med en inskription gjord av de ryska fångarna. Han har lyckats göra platsen så bemärkt att här har två landshövdingar, en biskop, politiker och ryska ambassadören talat till fångarnas minne. I år den 7 maj firas 65-års dagen av freden efter andra världskriget och då väntas en delegation från ryska ambassaden till ”Rysstenen”. Vi tackade Gunnarsson för hans fascinerande berättelse och överlämnade en blomstercheck.

Nästa mål var Galleri Astley i Uttersberg. Kaffedoften var oemotståndlig, det smakade så gott. På övervåningen i magasinet berättade Hans Nyhlén om hur hans far tog och fick kontakt med Ernst Neizvestny som då bodde i Moskva och arbetade med sin konst utan regimens gillande.

Hans NyhlénRaoul Wallenberg, MemorialProfetenAthenas födelse

Neizvestny hade som ung sökt till militärtjänstgöring efter att hans vän dött i striden. Efter hård tjänstgörning som fallskärmshoppare, skadades han av en kula genom kroppen. Återfick livet trots att läkarna gett upp och dödförklarat honom. Tillfrisknade och blev antagen till konstakademin i Moskva och vid en vernissage fick han förklara sin konst för Chrusjtjov som ogillade hans konst. Men när Chrusjtjov dog, var hans sista vilja, att få sin gravsten gjord av Ernest Neizvestny.

När Astley skulle öppna sitt galleri i Uttersberg frågade han Neizvestny om han ville vara den första utställaren. Så blev det och de blev vänner för livet.

Neizvestny är idag 85 år och lever i New York och är fortfarande aktiv konstnär.

Hans statyer har kraftiga muskler vilket han har förklarat med att de symboliserar människans inre kraft.

Hans mest kända verk är ”Livets träd”, finns i Moskva och är 14 meter högt och innehåller 800 småskulpturer.

Stort tack för en fantastisk föreläsning.

Programkommittén har återigen lyckats med ett berikande program.

Foto: Kaj Svartström