Wasabröds fabriken i Filipstad. Foto: Bo OlssonAktiva Seniorer företog den 11 september en bussresa mot ett hemligt mål, vilket visade sig vara Filipstad. Vad kan man se där? De flesta förknippar nog staden med Wasabrödsfabriken eller kanske skalden Nils Ferlin eller man kanske tänker på uppfinnaren John Ericsson. Vi skulle i vilket fall få en dos av alla tre.

Wasabröd är ortens ledande och mest kända företag. ”Wasabröd ger råg i ryggen”.

Sedan 1999 ägs fabriken av det italienska företaget Barilla, ett välkänt pastamärke även i Sverige.

Tyvärr släpps besökare inte in i produktionslokalerna. Däremot finns ett konferensrum i anslutning till företagets butik. Där fick vi information om verksamheten och svar på våra frågor. På väggarna i butiken finns dessutom ett rikt bildmaterial från produktionen. 

Brödtillverkningen pågår kontinuerligt och personalen där arbetar alltså i tre skift. Ingredienserna till degen påfylls hela tiden och degen rör sig som en sträng på en 300 meter lång ”jäsbana”, varefter den bakas ut, gräddas och paketeras.

Omslagspapper till brödkakorna levereras f ö från Mintec Paper AB i Köping.

Degen på jäsbananMan producerar cirka 100 ton bröd per dygn. Före leverans passerar produkterna ett gigantiskt lager, 30 meter högt och med plats för 22 000 lastpallar.

Fabriken sysselsätter totalt cirka 450 personer.

Innan vi lämnade Wasabröd fick vi förstås möjlighet att handla. 

Nästa besöksmål var John Ericssons mausoleum.

John Ericsson var på sin tid en av de internationellt mest kända svenskarna. Han gjorde fartygspropellern praktiskt användbar och i USA är han ihågkommen för krigsfartyget Monitor, som kom att påverka utgången av inbördeskriget. John Ericsson var vid sin död bosatt i USA och hade uttalat en önskan att bli begravd i Sverige.

Filipstad var ett naturligt val eftersom staden endast ligger några mil från hans födelseort Långbanshyttan. John Ericsson fick en jordafärd värdig en statsman: En amerikansk pansarkryssare förde kistan till Sverige och Stockholm. Där fördes den med Livgardet i täten genom staden till klockringning i alla stadens kyrkor. Kistan fördes sedan med ett extratåg - med sex förstaklassvagnar - till Filipstad, där den gravsattes.

John Ericsson mausoleum. Foto: Bo OlssonFem år senare, 1895, färdigställdes hans gravmonument. Det är vackert beläget, högt över sjön Daglösen och med Filipstads kyrka på andra sidan vattnet. Just nu är mausoleet föremål för restaurering, men även i detta skick värt ett besök. Det är ett sant verk av sin tid, kraftfullt och med passande symboler. Överst tronar något som kan vara den amerikanska örnen, och man kan hitta både propellrar och en sköld med tre kronor.  Över öppningen är skrivet med stora förgyllda bokstäver: FÄDERNESLANDET ÅT JOHN ERICSSON. 

Därefter åt vi en god lunch på Hennickehammars herrgård, ett kurs- och konferensställe vackert beläget strax söder om Filipstad.

Hennickehammars Herrgård

Eftermiddagens besök gällde Nils Ferlinmuseet som är inrymt i Filipstads kvarn.

Privata krafter i form av kulturföreningen Kulörta Lyktor övertog 2003 kvarnen, en tvåvånings byggnad från tidigt 1800-tal. Den hade senast drivits som galleri och museum av kommunen. Bottenvåningen fick förbli konstgalleri medan övervåningen gjordes om till ett museum om Nils Ferlin (1898 – 1961).

Ferlin var från sin tidiga barndom produktiv som diktare och estradör. Man får intrycket att han ständigt sökte formuleringar om sitt liv och omgivningen. Han hade ett mycket musikantiskt sätt att uttrycka sig och hans tonsatta dikter är nog de mest kända. Han publicerade bara sju diktsamlingar, men skrev mycket i andra sammanhang.

Museet har ett rikt och välorganiserat material från hans uppväxttid i Filipstad, hans tid som ”bohem” i Stockholm och från hans senare år. Utställningen är kantad med citat från Ferlins diktning. Man kan höra honom själv läsa sina dikter och även se honom på video. En av kulturföreningens eldsjälar, Barbro Wohlrab Hedman gjorde samlingarna levande för oss och visningen slutade med allsång: ”Får jag lämna några blommor”.


Hemresan skedde via Nora, där vi gjorde enskild stadsvandring och kunde konstatera att turistsäsongen är över och undfägnades med kaffe i Strandstugan, som egentligen också slagit igen.

Kafé Strandstugan, Nora

 

Bussresa mot okänt mål

Vart går resan? Vad får vi uppleva? Ledtrådar fick vi under resans gång enligt nedan.

Fika vi får en kvart över tio
vid en sjö som också kan vara hav.
Färden går sedan vidare tio
till studiebesök i Knäckestad.

Nu magen är tom och längtar
efter mat som vi själva hämtar.
På buffén vi rätter kan välja,
sedan tugga och svälja.
Klockan 14 vi sedan vidare åker
till en skald vars dikter skrattar och gråter.

Nu vi vår buss mot trädstad åker.
Tack Filipstad, vi kanske kommer åter.
Snart vi får göra som gummorna små,
flytta våra fötter och ut och gå.
Smaka på stadens delikatess.
Kallt men med god smak och finess
Sedan vi till Strandstugan gå
för att 17.15 kaffe få.

Nu dagens resa närmar sig sitt slut
och vi ur bussen får kliva ut.
Tobias rattat oss säkert och bra,
vi tackar chauffören Hurra Hurra.
Han nu oss hem till Köping kör,
nu när kroppen vår börjar bli mör.
Lite regn, inga tråkiga miner,
bröd, mausoleum, god mat och Ferliner.

 Susanne Ahlgren
programkommittén