Författare: Gull-Maj Sandberg

Aktiva Seniorer i Köping höll sitt första månadsmöte för året 10 jan 2011. Bengt Rosberg hälsade alla välkomna och presenterade dagens föredragshållare Arne Hansson som skulle ge oss 44 medlemmar en inblick i hur man släktforskar i dag.
Släktforskningens historia finner man bl.a. belägg för i Bibeln och anteckningar av Leonardo Da Vinci.
Släktforskning och i synnerhet med dagens teknik är en sysselsättning som blir som ett gift menade Arne Hansson, det är roligt och intressant samt utbudet av fakta och allt man kan hitta i olika databaser bara ökar.
Arne Hansson poängterade flera gånger under sitt föredrag hur viktigt det är att intervjua sina släktingar om hur livet var förr och berätta om vilka personerna var på gamla bilder. Spar på gamla brev och kort.
Kyrkolag från 1686 påbjöd att alla själar skulle bokföras, födda, döda och vigda. Bokföringen hade ju skett tidigare men nu var det lag. Det skrevs om utflyttning, inflyttning och husförhör. I mantalslängderna infördes alla soldater senare även de som betalade skatt.
För Köpings del förvaras dessa skrifter i Uppsala och orter söder om Mälaren i Vadstena.
Ett beundransvärt arbete har gjorts av mormonerna, i Utah, USA, som har filmat alla dessa gamla skrifter och förvarar dessa i bergrum. Filmerna har kopierats och finns nu tillgängliga för släktforskning.
I dag sker släktforskning över nätet, ett flertal hemsidor ger råd och hjälp samt ger tillgång till databaser. Allt är inte gratis men blir man medlem i en släktforskningsförening blir det betydligt billigare.
Arne Hansson visade hur han följde en persons släkt bakåt i tiden, och i Födelseboken följde hur de invandrat från Tyskland till Danmark åter till Tyskland och invandrat till Sverige.
På landsarkivets hemsida, som är gratis, kunde man hitta personen som kommit till Sverige och bott i Göteborg, var han arbetat, allt detta med hänvisningar från kyrkboken. Han var med och byggde upp en kvarn i ”Götagröpet” som blev kvarnen för Gyllenhammars Patenterade Havregryn och Havremust.

I Landsarkivets hemsida får man gratis tillgång till historiska kartor och gamla bilder.
Släktforskning finns att tillgå från Danmark, Norge och Finland och alla är gratis.
Arne Hansson avslutade med uppmaningen, tala med släkten, spara brev och kort och gå med i en släktforskarförening.
Bengt Rosberg tackade för ett mycket intressant föredrag med att överlämna en keramikskål.
Gott kaffe och saffransbröd väntade varefter Bo Olsson presenterade vårens samtliga programpunkter.
Anmälningslistan för utflykten till Robotmuséet cirkulerade.

Aktiva Seniorer i Köping hade månadsmöte den 15/11 2011. På programmet en föreläsning om ”Projekt Tornfalk Västra Mälardalen” av Lennart Andersson och Ulf Eriksson.

Tornfalken, en vackert tecknad rovfågel i brunt och vitt, 35 cm lång och 75 cm mellan vingspetsarna. Blev under 1950 talet hårt reducerad och endast ett par återstod här i Västra Mälardalen. Anledningen var att tornfalkens föda bestod mestadels av sork vars mat var kvicksilverbetat säd.
Lennart Andersson och Ulf Eriksson som allt sedan ungdomen varit intresserade av fåglar förstod tidigt att här måste något göras för att rädda Tornfalken.

{gallery}manadsmoten/111115/bilder{/gallery}

Projekt Tornfalk Västra Mälardalen, som drivs av fyra fågelintresserade personer i Arbogasedan ett tiotal år tillbaka, började bygga holkar. Holkarna skall sitta högt och vara öppna och bottnas med sågspån. De placeras bäst på lador ute på åkrar, då tornfalken vill ha fri sikt.
Betning av utsäde är nu förbjudet, så beståndet av tornfalk har återskapats.
Det beräknas att det i dag finns 3 500 par i Sverige varav 2 400 par i Norrland.
Medlemmarna i Projekt Tornfalk Västra Mälardalen har snickrat och satt upp 170 holkar runt om i Västra Mälardalen, Örebro i väster, Kolsva i norr, Kungsör i söder och Munktorp i öster.
I maj/juni inspekterar man holkarna om häckningen lyckats med hjälp av dagens teknik, webkamera på metspö, flest lyckade bon i Kungsörstrakten. När ungarna är tre veckor gamla, plockar man ner ungarna och ringmärker dem. Då måste man ta med de långa stegarna.
Tornfalken lämnar boet efter en och en halv månad och söker sig ofta ut till nya områden.
Då tornfalken går hårt åt gnagare är den en välkommen gäst på landet.
Tornfalken ryttlar högt över fälten och sänker sig när ett byte siktats och ryttlar igen och dyker. Tack vare ringmärkningen vet man att tornfalken flyger mot sydvästra Europa under vintern, även söder om Sahara har den påträffats.
Sorkrika år kan det bli trångt uppe i boet, sju/åtta ungar.
Nationalhistoriska Riksmuseet får all information om ringmärkning och numrering av holkar.
Projekt Tornfalk Västra Mälardalen i Arboga säljer fågelholkar, håller föredrag och söker bidrag för att få sin verksamhet att fungera och växa.
Till dagens föredrag visades många fina bilder. Flera med hjärtknipande bilder av nykläckta tornfalksungar.
Vi som lyssnat fick den här eftermiddagen en ny kunskap om vad man kan göra när naturen skadats.
Bengt Rosberg, dagens värd, tackade för ett fängslande föredrag.
Under kaffestunden informerades om jullunchen och januarimötets släktforskning.

Bengt Jonshult berättade om Carl Michael Bellman och sjöng hans sånger för Aktiva Seniorer Köping den 11/10-11.

Jonshult, som forskat i ämnet C. M. Bellman, gav oss en inblick i Bellmans liv från barndom till hans död.

Jonshult driver ett Bellmanmuseum i ”Kvarnen” i Kolsva. Varför ett Bellmanmuseum i Kolsva? Kolsva ligger bra till då C. M. Bellmans morfar kom från Söderbärke och flyttade vidare till Västerås som rektor och till slut Stockholm, där han blev präst.

Carl Michael Bellman fick en gedigen utbildning av sin morfar. Vid 17 års ålder, 1757, slog han igenom med ”Gubben Noak” (Lyssna {play}images/stories/manadsmoten/111011/Gubben Noak.mp3{/play}) och samtidigt översatte han sju psalmer.

Hans styrka var och blev just ballader. Han skrev ofta om Stockholms original, de udda människorna, som bl.a. Ulla Winblad – prostituerad, Mollberg – korpral, Fredman – urmakare och Mutter på Tuppen, musiken lånade han ofta från dåtidens populära sånger. Bengt Jonshult berättade att Bellman aldrig umgicks med sina ”figurer”, då han levde ett bättre liv. Ulla Winblad hatade Bellman då han chikanerade henne.

Sångerna gav inte levebröd till Bellman utan han arbetade först på Sveriges Riksbank, där en av inträdesfrågorna var: vilka är det fyra räknesätten? berättade Jonshult. Tullverket, Manufakturkontoret och Nummerlotteriet blev senare hans arbetsgivare.

Bengt Jonshult sjöng ur Bellmans samlingar. Vi fick bl.a. lyssna till ”Bort allt vad oro gör”, ”Nå, skruva fiolen”, ”Träd fram du nattens Gud”, ”Så lunka vi så småningom”, ”Måltidssång” och ”Supa klockan över tolv” (Lyssna {play}images/stories/manadsmoten/111011/Supa klockan over tolv.mp3{/play}) samtliga till eget ackompanjemang.

{youtube}yXep7ysILGA|300|225|{/youtube}

Bellman var gift och hade fyra söner. Idag finns ingen släkt i rakt nedstigande led till familjen.

Bellman verkade under Gustav III:s tid och var ofta anlitad till hovet att framföra sina sånger till 12 strängad luta.

Några år före sin död satt hans fängslad för att han inte kunde betala sina skulder, men goda vänner fick honom fri.

Jonshult menade att Bellman var Sveriges bästa poet genom tiderna fram till Thomas Tranströmer.

”Bellman brinner som en strålande stjärna på parnassen”.

Bengt Jonshult avslutade med att sjunga ”Vila vid denna källa”.

Uppskattande applåder från oss 48 åhörare.

Några frågor om Bellman? undrade Bengt. ”Bellmanhistorier” var kommer de in?

Historierna uppdiktades efter Bellmans tid, de var många gånger vulgära och blev senare som dagens ”YouTube”. Vem har inte som 5 åring dragit ”En Bellman”?

Det doftade kaffe och gott bröd. Tack till kaffekommittéen.

Information från ordförande Britt Olsson och om höstfesten ”Il dolce Italia”.