Åsa Moréus och Ida Ek var våra underhållande gäster när vi, Aktiva Seniorer i Köping, tisdagen den 19 maj bjöd in till vårlunch. Tjejerna har arbetat tillsammans under flera år, främst i Munktorpsteaterns olika uppsättningar. De gillar utmanande projekt och har under åren gjort krogshower, lett allsång och varit med och regisserat en julshow för Munktorpsteatern. Nu på lördag, den 23 maj, är de med leder allsång i Agda Östlunds park.
Efter att vår ordförande , Eva Elmegård, hälsat alla välkommen inledde vi med en god vårlig lunchtallrik med rostat kycklingbröst, färskpotatis, grön och vit sparris och en härlig sås smaksatt med nässlor och ramslök. Solskinet stod för den fina lunchen.
Åsa och Ida bjöd på en medryckande repertoar med flera gamla ”godingar”. De inledde med Anita Lindbloms ”Sånt är livet” där vi i publiken sjöng med. Vi kunde sjunga med, åtminstone i refrängen, på de flesta av låtarna de sjöng. Åsa och Ida pratade mycket om vänskap och hur viktigt det är med möten, att vara en del av ett sammanhang, till exempel en förening. Vi fick bland annat lyssna till låtar av ABBA, Phil Collins, Kikki Danielsson, Lill-Babs och Siw Malmkvist.
En trevlig, musikfylld eftermiddag med en hel del igenkännande nickar när tjejerna presenterade låtarna.
I lördags, den 2 maj, tog vi ”Teaterbussen” till Västerås och Västmanlands Teater för att se musikdramat Yerma. Poeten och dramatikern Federico Garcia Lorca skrev Yerma 1934, för nästan 100 år sedan. Han ansågs alltför radikal och hatades av dåtidens spanska högerkrafter (och den katolska kyrkan). Federico mördades i början av spanska inbördeskriget 1836, av Francosidan, bara 38 år gammal.
Yerma är en kvinna, i 1930-talets Spanien, besatt av längtan efter ett barn. Hon har ju ”allt”. Hennes man Juan älskar henne. Hon har ett bra arbete, ett bekvämt liv. Det enda som saknas är ett barn för att hennes liv ska bli helt.
I en liten by, i dåtidens Spanien, är omgivningens, och Yermas egna, förväntningar att en kvinna i hennes situation naturligtvis ska bli mamma. När sedan hennes väninna Maria och flera av de andra kvinnorna i byn får barn, en efter en, blir Yermas längtan och besatthet än värre. Omgivningen pratar, läs skvallrar, om Yerma och Juans barnlöshet. Det är inte naturligt, det måste vara något fel att de inte fått barn efter så många år. Hon får en hel del ”goda” råd. ”Försök ännu mer, ge inte upp”. ”Det behövs passion”. Väninnan Soledad, som själv inte vill ha barn, tycker att hon ska vara glad för det hon har.
Yerna är inte himlastormande förälskad i Juan. Hennes känslor för Juans arbetspartner Victor är starka men det är inget hon tänker göra något åt.
Yerma driver på Juan om att skaffa barn men blir mer och mer osäker på vad han vill.
Juan drar sig så småningom undan mer och mer till arbetet på restaurangen.
Yermas längtan driver henne till mer drastiska åtgärder. Hon dras till magi/vidskepelse och vänder sig till prästinnan Dolores som ger henne löfte om att bli gravid bara hon följer hennes råd.
Yerma kan inte sova och vandrar omkring ute på nätterna, något som det naturligtvis talas om i byn. Juans två systrar kommer och bor hos dem för att hålla ett öga på henne. Hon blir alltmer desperat och när hon ställer Juan mot väggen erkänner han att han egentligen inte vill ha barn. Han vill att det ska vara som det är, bara de två. Han älskar ju henne. Yerma känner sig sviken och lurad. Arg och i djup förtvivlan stryper hon Juan och därmed möjligheten att få barn. ”Jag har dödat mitt barn! Jag har dödat mitt barn med mina egna händer!”
Julia Kuster, som är Yerma i föreställningen, gör en strålande insats. Hennes starka röst klarar de starka känsloyttringarna. Juan spelas av Otto Hargne, vännen Maria av Cecilia Sedvall som även spelar Dolores. Musiken är komponerad av Andreas Kullberg och Stefan Brisland-Ferner. Den framförs live på scen. Regissör är Nina Rudawiski. Den smarta scenografin står Anna Dolata för.
I pausen bjöds det på räksnitt och kaffe.
Efter en stark och berörande föreställning som behandlar ett ämne som känns aktuellt även idag var det dags att ta bussen hem till Köping igen.
Så avslutade ABBA-experten Carl-Magnus Palm sin mycket givande och intressanta föreläsning om ABBA när han gästade Aktiva Seniorer i Köping i tisdags, den 21 april.
Vår ordförande, Eva Elmegård, hälsade alla, drygt 40 medlemmar, välkomna och avslöjade att just ABBA:s musik hade en del i att hon och maken Nils träffades.
Under drygt 30 år har Carl-Magnus forskat och skrivit om den världsberömda gruppen. Han har gett ut över tio böcker i ämnet och är en uppskattad och kunnig föreläsare. Carl-Magnus inledde med en presentation av gruppmedlemmarnas bakgrund.
Vi fick veta att Anni-Frid, ”Frida”, Lyngstad föddes i Norge. Efter att ha vunnit en talangtävling fick hon, på själva Dagen H, den 3 september 1967, då Sverige gick över till högertrafik, uppträda i Hylands Hörna med låten ”En ledig dag”.
Björn Ulvaeus växte upp i Västervik där han och några kompisar bildade bandet The West Bay Singers. De vann en tävling, blev upptäckta av Stikkan Andersson men fick ändra bandnamnet till Hootenanny Singers. Bandet var mycket populärt under 60- och 70-talen.
Benny Andersson började spela dragspel redan vid sex års ålder. Han fick ett piano när han var tio och har spelat, i princip, varje dag sedan dess. 1964 blev han med i Hep Stars. Han skrev låtar till bandet, bland andra, ”Sunny Girl”, och insåg att hans låtar uppskattades av publiken. Detta gav, som vi vet, mersmak.
Agnetha Fältskog skrev sin första låt, ”Två små troll”, när hon var fem år. Hon började tidigt att ta pianolektioner. Agnetha, 17 år, var vokalist i ett dansband. De skickade in en demo vilket resulterade i att Agnetha fick ett skivkontrakt och spelade in. ”Jag är så kär”.
Björn och Bennys samarbete inleds på en fest i Björns föräldrars stuga i Västervik. De skriver ”Isnt’it easy to say?” som spelas in av Hep Stars.
Frida och Benny träffas när de båda uppträder i Göteborg. Frida med Charlie Norman och Benny med Hep Stars. Tycke uppstår, de blir ett par. Agnetha och Björn träffas när de båda deltar i en hyllningsföreställning till Jules Sylvain. De blir ett par och flyttar ihop. Kvartetten turnerar med en krogshow under namnet ”Fästfolket”. Den blev ingen större succé. 1970 släpps albumet ”Lycka” där ”Hej, gamle man” är B-sida. Agnetha och Frida körar. Låten gör succé och blir etta på svensktoppen.
Stikkan Andersson, den ”femte” medlemmen i ABBA, var driftig redan som ung. 16 år gammal skrev han ”Trivselhambo”. Under 50-talet skriver han låtar till sig själv och andra. Startar eget musikförlag på 60-talet. Han köper in rättigheter till utländska låtar och skriver svenska texter. Ett exempel är ”Sånt är livet” med Anita Lindblom.
Våren 1972 gav de ut ”People need love” under bandnamnet Björn & Benny, Agnetha & Anni-Frid. Den blev ingen dundersuccé men bra nog för Stikkan att få den utgiven i några länder, bland andra USA, Nya Zeeland, Nederländerna och Belgien under namnet ”Bjorn & Benny (with Svenska flicka)”.
Våren 1973 blir de inbjudna som låtskrivare till Melodifestivalen. Deras bidrag ”Ring, ring” kom på tredje plats. Låten gjorde dock succé och kom etta på Kvällstoppens tre listor. 1974 deltar gruppen med ”Waterloo” och succén är ett faktum.
Nu radar framgångarna upp sig och ABBA är kända världen över. Det är inte alltid lätt att ”bli profet i eget land” och reaktionerna här hemma var till en början blandade. Det var under proggrörelsen och kommersiell musik ansågs inte vara ”fin”.
Vi har följt deras framgångar och deras popularitet har hållit i sig. De har gett ut ett flertal album, varit på ett antal världsturnéer medverkat i videos och filmer. Deras musik är grunden i filmerna ”Mamma Mia!”, som baseras på musikalen ”Mamma Mia”, och ”Mamma Mia! Here We Go Again!” ABBA-hysteri rådde i t ex Australien och Storbritannien. De var med på TV, radio, T-shirts, strumpor, parfymer mm. Gruppen har också erhållit ett antal utmärkelser, bland andra Grammis och Rockbjörnen.
1979 går Agnetha och Björn skilda vägar. 1981 skiljs Frida och Benny. Gruppen arbetar dock fortfarande ihop. Man spelar in albumet The Visitors där låtarna ”Why Did It Have To Be Me? och ”Like an Angel Passing Through My Room” ingår. Albumets omslag visar de fyra medlemmarna sittandes spridda i rummet, helt olikt tidigare omslag.
1992 ges samlingsalbumet ABBA Gold – Greatest Hits ut. Albumet såldes i 32 miljoner exemplar världen över och 5,5 miljoner bara i Storbritannien.
Gruppen tar en ”paus” och går skilda vägar. Agnetha och Frida har kortare solokarriärer och Björn och Benny fortsätter sitt samarbete. Musikalerna Chess och Kristina från Duvemåla och Mamma Mia rönte stora framgångar.
Över 3,5 miljoner har besökt ABBA – museet på Djurgården. Museet invigdes 2013.
2021, 40 år efter gruppen släppte The Visitors, möts gruppen igen och spelar in studioalbumet Voyage. Albumet innehåller 10 nyskrivna låtar, bland andra ”I Still Have Faith in You” och ”Don’t Shut Me Down”. 2022 sätts ABBA Voyage, med digitala kopior av gruppens medlemmar, upp i London. Föreställningen går fortfarande att se i London.
Idag lever Agnetha och Frida ganska tillbakadraget. Björn är samhällsintresserad och deltar i debatter. Han är även affärsman. Benny är den av medlemmarna som fortsatt jobba med musik. Han har haft stora framgångar med bland andra Gemini, Orsa spelmän och Benny Anderssons Orkester.
Naturligtvis fick vi även lyssna till delar av ABBA:s musik när Carl-Magnus tog oss med på gruppens fantastiska resa. Vår gäst var en utmärkt, kunnig och intressant föreläsare.
Vi avslutade vår eftermiddag med kaffe, smörgås och en klassiker, rulltårtebakelse med grädde, mandarinklyftor och strössel.
Vi var ett trettiotal Aktiva Seniorer som i tisdags, den 24 mars, hade samlats i Hantverkslokalen. Inbjuden gäst var Helena Tiborsdotter, landets första och enda kvinnliga vapensmed.
Helena är uppvuxen i en liten by utanför Falun. Att vara i skog och mark har alltid varit viktigt för henne. Som barn tyckte hon om att göra saker med händerna. Till sin 6-årsdag önskade hon sig en verktygslåda med riktiga verktyg.
Helenas dröm var att bli träslöjdslärare. Hon utbildade sig till möbelsnickare men fick problem med hälsan. Allergi gjorde att hon inte kunde vistas i snickerimiljön. Hon gick vidare och utbildade sig till verkstadsmekaniker. Helena kände efter ett tag att hon behövde stanna upp, starta om och komma vidare i livet. En strålande vacker höstdag var hon på skjutbanan för att ”skjuta godkänt” inför jaktsäsongen. Helena kände i hela kroppen att ”Det är så här jag vill må varje dag”. Hon insåg att hon ju faktiskt skulle kunna jobba med detta. Jägarexamen hade hon och hon kunde ju redan snickerier och metall. Det enda hon inte kunde var vapen. Hon fick hjälp att hitta Bössmakarskolan i Gyttorp. Hon blev antagen och gick, som en av 16 i den sista kullen, utbildningen 2004-2005. Det var under utbildningen hon fick tanken att starta en verkstad. Helena registrerade sin firma 2009.
Det mesta av det Helena sysslar med är hantverk. Hon älskar att jobba med trä. Hon är en problemlösare som löser kundens vapenproblem. Bland annat reparerar, rengör och anpassar hon vapnen efter ägarens behov. Hon är noggrann och sätter säkerheten främst. Hon har till exempel tillverkat en liten orange ”flagga” som sätts i loppet för att visa att det är tomt. Helena har valt att bara jobba med jaktvapen. För detta krävs tillstånd från polisen. För att få ett sådant måste man svara på frågor och göra ett skriftligt prov. De är väldigt noga med att kunderna bokförs på rätt sätt och gör inspektion varje år. Kunden måste visa legitimation och licens för sitt vapen.
Helena är också vapenhandlare. Hon utbildar dessutom i jägarexamen och ger kurser i skytte. Under pandemin upptäckte hon den digitala tekniken och håller nu även distanskurser. Man blir inte jägare för att man tagit jägarexamen. Den blivande jägaren behöver naturligtvis också öva skytte och bli godkänd. De teoretiska proven är ganska omfattande. Det är många områden man behöver behärska. Jag blev nyfiken och gick in på Naturvårdsverket och sökte. Det teoretiska provet innehåller 16 områden, bland andra artkännedom, jakt- och vapenlagstiftning, jaktetik, miljö- och naturvårdshänsyn, viltvård och naturligtvis säkerhet vid vapenhantering. Den praktiska delen innefattar bland annat hantering av olika jaktvapen, olika skjutmoment samt avståndsbedömning. Först efter avlagd jägarexamen kan man ansöka om vapenlicens hos Polismyndigheten.
Helena visade oss några olika jaktvapen bland annat ett hagelgevär med tre pipor, ett då kallat drittelgevär, som kan laddas med både hagel och kulor. Hon betonade också vikten av att hålla geväret rätt. Då kan hennes egen uppfinning, skjutpinnen, vara till hjälp.
Helena hade dukat upp ett bord med vapen, verktyg och saker hon använder i sitt yrke. Vi fick även gissa på vilket djur bajset kom från.
Att Helena har hittat sin nisch i yrkeslivet råder det inget tvivel om. Hon berättar och förklarar med värme på ett mycket pedagogiskt sätt. Frågor från oss i publiken svarade hon på under tiden hon berättade.
Det var en mycket intressant och lärorik föreläsning. Vi var många i publiken som fick nya insikter.
I tisdags, den 3 mars, samlades vi på Tunadalsparkeringen för att samåka till Nya Hamnvägen, där fabriken där de berömda sängarna tillverkas ligger.
Vi var många, 46 stycken, så vi delades in i tre grupper och tilldelades varsin guide. Vi fick en kort historik om om familjeföretaget.
Det hela börjar med Pehr Adolf Jansson som 1852 får sitt diplom som sadelmakarmästare av kungen. Han, hustrun och de tre barnen flyttar efter några år från Hed till Köping. Sonen Per Thure går i faderns fotspår. Han och hans son David beslutar sig för att satsa på sängtillverkningen. Bilens intåg har gjort att efterfrågan på sadlar har minskat.
Den första Hästens-logotypen ritas av kusinen Paul Jansson. Man ger den kände arkitekten Ralph Erskine i uppdrag att rita den nya fabriken.
Davids dotter Solveig och hennes make Jack Ryde tar över verksamheten. Jack designar det, numera världskända, blåvit-rutiga mönstret. Deras son Jan Ryde tar, i slutet på 1980-talet, över rodret på familjeföretaget. Jans son Lukas är numera också verksam inom företaget.
Ordet fabrik får mig att associera till en bullrig, mörk och smutsig plats. Den här fabriken var långt från detta. I en ljus, luftig lokal arbetar personal vid de fem olika tillverkningsstationerna. Som personal ambulerar man och kan arbeta vid fler stationer.
I tillverkningen arbetar cirka 90 personer. Med tjänstemän och annan personal är det ungefär 150 anställda totalt.
Under vår rundvandring stannar vi till vid de olika stationerna och de som arbetar där är mycket tillmötesgående och berättar gärna om sin del av tillverkningen. Det är verkligen hantverk man sysslar med. Ofta är man flera som arbetar tillsammans vid en station. Precision i varje steg är viktigt.
En stor del av det material som används är svenskt. Sängstommarna tillverkas av långsamväxande furu från norra Sverige och snickras ihop i Skåne. Även sängfjädrarna tillverkas i Sverige. Taglet importeras från bland annat Sydamerika. Man tillverkar cirka 25 sängar om dagen.
Sängarna säljs framför allt i USA, Kina och till välbeställda kunder runt om i världen. De finns i en mängd olika varianter. Man kan även få andra färger på rutorna än blått. Den absolut lyxigaste dubbelsängen, Grand Vividus, med detaljer av stingrockeskinn, kostar enligt uppgift runt 7 miljoner kronor!
Vårt mycket intressanta studiebesök avslutades i cafeterian en våning upp där vi blev bjudna på kaffe med dopp.
Eva Elmegård, vår ordförande, tackade guiderna och personalen för den intressanta rundvandringen, det trevliga bemötandet och det goda fikat. Hon hade, påpassligt nog, koll på att det nu är den Röda Eldhästens år i den kinesiska kalendern. Det ska innebära frihet, högt tempo, energi, kreativitet, passion och kraft. Vi får hoppas att detta stämmer, på ett positivt sätt.
Ett stort TACK till våra guider och personalen för det intressanta och lärorika studiebesöket.
§ 01. Ordförande Eva Elmegård öppnade mötet. § 02. Till mötesordförande valdes Torgny Wiik. § 03. Till sekreterare för mötet valdes Lena Hedberg. § 04. Till justerare tillika rösträknare valdes Lillemor Bard och Anneli Malmqvist. § 05. Föredragningslistan godkändes. § 06. Röstlängden fastställdes. § 07. Årsmötet är behörigt utlyst genom kallelse i brev till medlemmar i december 2025 samt att det legat på hemsidan i drygt två veckor innan årsmötet. § 08. Inga övriga frågor har anmälts till årsmötet. § 09. Mötesdeltagarna godkände, efter genomläsning, verksamhetsberättelsen för verksamhetsåret 2025. § 10. Resultat- och balansräkning för 2025 föredrogs av kassör Ewa Wiik. Överskottet på 2091 kronor balanseras i ny räkning. § 11. Mötet beslutade att fastställa årsavgiften för 2027 till 250 kronor. § 12. Revisionsberättelsen lästes upp av Nils Nordkvist. § 13. Mötet beslutade att ge styrelsen ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2025. § 14. Eva Elmegård presenterade verksamhetsplanen för 2026. Vårens program är färdigt och höstens under utarbetande. Ewa Wiik presenterade budgeten. Mötet godkände verksamhetsplan och budget för 2026. § 15. Mötet beslutade att fastställa antalet medlemmar i styrelsen till åtta stycken. § 16. Till ordförande på ett år valdes Eva Elmegård (omval). § 17. Till ledamöter i styrelsen valdes Maj-Lis Hamberg på två år (nyval), Ewa Wiik, Karin Frodin och Bo Esteklev på två år (omval). Elisabeth Sköld Englund, Marianne Sjöö Justesen och Lena Hedberg kvarstår ett år. § 18. Till revisor på ett år valdes Nils Nordkvist (omval). Till revisorssuppleant på ett år valdes Åke Dahlqvist (omval). § 19. Mötet godkände att styrelsen utser ombud till förbundsstyrelsen. § 20. Mötet godkände att styrelsen utser två ledamöter och två ersättare till Seniorrådet. § 21. Mötet valde Margareta Börgesson och Gull-Maj Sandberg till valberedning, båda omvaldes på ett år. Margareta Börgesson valdes till sammankallande i valberedningen. § 22. Inga övriga frågor anmäldes. § 23. Protokollet kommer att finnas på föreningens hemsida inom två veckor från mötesdagen. § 24. Mötesordförande Torgny Wiik avslutade mötet.
Protokollet undertecknat och justerat 2026-02-13
Lena Hedberg, sekreterare Lillemor Bard, justerare Anneli Malmqvist, justerare
Tisdagen den 10 februari höll Aktiva Seniorer i Köping årsmöte. Vi samlades i sparbankens lokal ”Orangeriet”. Lokalen används ibland av konstföreningen för utställningar. Nu i februari ställs verk av Ana Bondzic ut. I mars kan man se verk av Köpingskonstnären Ingrid Thele, 100 år, före detta medlem i Aktiva Seniorer.
Efter välkomsthälsning hölls en parentation där ordförande Eva Elmegård tände ljus och läste en dikt, Saknad, av Ingrid Arvidsson. En tyst minut hölls.
Till mötesordförande valdes Torgny Wiik. Efter de sedvanliga mötesförhandlingarna, där Eva Elmegård omvaldes till ordförande på ett år, tog Denny Hedenström, Sparbanken Mälardalen, vid. Han jobbar med frågor som rör samhällsnytta och sponsring/bidrag.
Denny förklarade bakgrunden till sammanslagningen av Sparbanken Mälardalen och Sparbanken Rekarne. Sammanslagningen är för att framtidssäkra för en långsiktigt hållbar tillväxt. I en orolig omvärld med ökad kriminalitet ställs höga krav på bland annat regelefterlevnad och teknikutveckling. En större bank = större resurser.
Sparbanken Mälardalen har ca 180 anställda, en affärsvolym på ca 90 miljarder kronor och ca 118000 kunder. Kontor finns i Köping, Arboga, Kungsör, Eskilstuna, Strängnäs och Mariefred. Banken har sitt säte i Eskilstuna. Sparbanken Mälardalen ägs av sparbanksstiftelserna Sparbanken Västra Mälardalen (40%), Sparbanken Rekarne (30%) och Swedbank (30%).
Sparbanken Mälardalen är fortsatt en stabil lokal sparbank med närhet till kunderna. Den nu större banken har bättre förutsättningar för att arbeta med lokal samhällsnytta.
Vi tackar Denny för en pedagogisk och bra genomgång. Vi tackar också banken för de jättegoda semlorna från Bivur som serverades till kaffet.
Text: Lena Hedberg Foto: Nils Nordkvist
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.
