Vi, Aktiva Seniorer i Köping, har nu möjlighet att starta ännu en grupp med vattengympare för våra medlemmar. En skön och skonsam träning för kroppen och väldigt kul.
Med Monica Norström som jätteduktig och inspirerande ledare.
I den skönt varma rehabbassängen på Köpings lasarett.
Måndagar 18.15 – 19.00.
Kostnad: 850 kronor för 15 tillfällen.
Start vecka 36, den 31 augusti, 2026.
Det behövs 15 anmälningar för att starta en ny grupp.
I tisdags, den 2 juni, samlades vi, en grupp Aktiva Seniorer på Tunadalsparkeringen där Leif från Götlunda buss hämtade upp oss.
Resan gick till Örebro där vårt första stopp var Svampen. I skybaren väntade en riklig lunchbuffé. Där fanns något för alla. Förrättsbuffé med olika sillar, sallader och naturligtvis svampsoppa med ett gott nybakat bröd. Därefter kunde vi välja mellan fisk, kyckling, fläskfilé, nötkött och vegetariskt. Efter kaffet gick vi ut och njöt av utsikten.
Mätta och belåtna åkte vi vidare till Karlslunds kulturreservat en bit utanför Örebro. Där tog vår kunniga guide, Jenny, emot. Hon guidade oss igenom herrgårdens historia och visade oss delar av trädgården och omgivningarna.
Det finns belägg för att området var bebott redan på vikingatiden. Bland annat har en völvastav, som användes av spåkvinnor (völvor), har upphittats vid utgrävningar.
Under slutet av 1500-talet var Karlslund en av tre kungsladugårdar, Västra kungsladugården, som försåg slottet i Örebro med ved och livsmedel. Karlslund ägdes av kronan fram till 1759 då det köptes av Gustaf Gunther. När sonen Christian tog över utökade han ägorna och lät bygga den nuvarande huvudbyggnaden.
1819 blev bröderna Carl och August Anckarsvärd nya ägare. På grund av ekonomiska bekymmer överlät Carl gården till brodern August. Han gjorde en del renoveringar. Man hade cirka 100 anställda.
1856 sålde August Karlslund till ett konsortium med flera delägare. Huvudbyggnaden hyrdes under en period ut till systrarna Zander som drev en flickpension för unga fruntimmer där flickorna utbildades i att bli ”goda societetsdamer”. Trädgården arrenderades ut till olika trädgårdsmästare.
1874 såldes Karlslunds herrgård till grosshandlare Dieden. Han och hustrun bodde där bara under sommaren. Vid faderns död, 1879, tog sonen Theodor över skötseln av herrgården. Han var driftig och tekniskt intresserad. Han utvecklade gården till ett mönsterjordbruk och lät bygga ett av Sveriges första turbindrivna vattenkraftverk. Korna på Karlslund fick elektriskt ljus före örebroarna.
1966 köpte Örebro kommun Karlslunds herrgård. Idag är det ett kulturreservat där kommunen förvaltar och vårdar området. På trädgårdsområdet finns kolonilotter. Man arbetar med att återställa köksträdgården som den var på 1700-talet.
De flesta av oss kände inte till Karlslund innan tisdagens resa. Det är ett stort, vackert område med möjlighet till många olika aktiviteter. Det är väl värt ett besök. På Örebros hemsida finns den information behövs för att planera en heldag på Karlslund.
Åsa Moréus och Ida Ek var våra underhållande gäster när vi, Aktiva Seniorer i Köping, tisdagen den 19 maj bjöd in till vårlunch. Tjejerna har arbetat tillsammans under flera år, främst i Munktorpsteaterns olika uppsättningar. De gillar utmanande projekt och har under åren gjort krogshower, lett allsång och varit med och regisserat en julshow för Munktorpsteatern. Nu på lördag, den 23 maj, är de med leder allsång i Agda Östlunds park.
Efter att vår ordförande , Eva Elmegård, hälsat alla välkommen inledde vi med en god vårlig lunchtallrik med rostat kycklingbröst, färskpotatis, grön och vit sparris och en härlig sås smaksatt med nässlor och ramslök. Solskinet stod för den fina lunchen.
Åsa och Ida bjöd på en medryckande repertoar med flera gamla ”godingar”. De inledde med Anita Lindbloms ”Sånt är livet” där vi i publiken sjöng med. Vi kunde sjunga med, åtminstone i refrängen, på de flesta av låtarna de sjöng. Åsa och Ida pratade mycket om vänskap och hur viktigt det är med möten, att vara en del av ett sammanhang, till exempel en förening. Vi fick bland annat lyssna till låtar av ABBA, Phil Collins, Kikki Danielsson, Lill-Babs och Siw Malmkvist.
En trevlig, musikfylld eftermiddag med en hel del igenkännande nickar när tjejerna presenterade låtarna.
I lördags, den 2 maj, tog vi ”Teaterbussen” till Västerås och Västmanlands Teater för att se musikdramat Yerma. Poeten och dramatikern Federico Garcia Lorca skrev Yerma 1934, för nästan 100 år sedan. Han ansågs alltför radikal och hatades av dåtidens spanska högerkrafter (och den katolska kyrkan). Federico mördades i början av spanska inbördeskriget 1836, av Francosidan, bara 38 år gammal.
Yerma är en kvinna, i 1930-talets Spanien, besatt av längtan efter ett barn. Hon har ju ”allt”. Hennes man Juan älskar henne. Hon har ett bra arbete, ett bekvämt liv. Det enda som saknas är ett barn för att hennes liv ska bli helt.
I en liten by, i dåtidens Spanien, är omgivningens, och Yermas egna, förväntningar att en kvinna i hennes situation naturligtvis ska bli mamma. När sedan hennes väninna Maria och flera av de andra kvinnorna i byn får barn, en efter en, blir Yermas längtan och besatthet än värre. Omgivningen pratar, läs skvallrar, om Yerma och Juans barnlöshet. Det är inte naturligt, det måste vara något fel att de inte fått barn efter så många år. Hon får en hel del ”goda” råd. ”Försök ännu mer, ge inte upp”. ”Det behövs passion”. Väninnan Soledad, som själv inte vill ha barn, tycker att hon ska vara glad för det hon har.
Yerna är inte himlastormande förälskad i Juan. Hennes känslor för Juans arbetspartner Victor är starka men det är inget hon tänker göra något åt.
Yerma driver på Juan om att skaffa barn men blir mer och mer osäker på vad han vill.
Juan drar sig så småningom undan mer och mer till arbetet på restaurangen.
Yermas längtan driver henne till mer drastiska åtgärder. Hon dras till magi/vidskepelse och vänder sig till prästinnan Dolores som ger henne löfte om att bli gravid bara hon följer hennes råd.
Yerma kan inte sova och vandrar omkring ute på nätterna, något som det naturligtvis talas om i byn. Juans två systrar kommer och bor hos dem för att hålla ett öga på henne. Hon blir alltmer desperat och när hon ställer Juan mot väggen erkänner han att han egentligen inte vill ha barn. Han vill att det ska vara som det är, bara de två. Han älskar ju henne. Yerma känner sig sviken och lurad. Arg och i djup förtvivlan stryper hon Juan och därmed möjligheten att få barn. ”Jag har dödat mitt barn! Jag har dödat mitt barn med mina egna händer!”
Julia Kuster, som är Yerma i föreställningen, gör en strålande insats. Hennes starka röst klarar de starka känsloyttringarna. Juan spelas av Otto Hargne, vännen Maria av Cecilia Sedvall som även spelar Dolores. Musiken är komponerad av Andreas Kullberg och Stefan Brisland-Ferner. Den framförs live på scen. Regissör är Nina Rudawiski. Den smarta scenografin står Anna Dolata för.
I pausen bjöds det på räksnitt och kaffe.
Efter en stark och berörande föreställning som behandlar ett ämne som känns aktuellt även idag var det dags att ta bussen hem till Köping igen.
Så avslutade ABBA-experten Carl-Magnus Palm sin mycket givande och intressanta föreläsning om ABBA när han gästade Aktiva Seniorer i Köping i tisdags, den 21 april.
Vår ordförande, Eva Elmegård, hälsade alla, drygt 40 medlemmar, välkomna och avslöjade att just ABBA:s musik hade en del i att hon och maken Nils träffades.
Under drygt 30 år har Carl-Magnus forskat och skrivit om den världsberömda gruppen. Han har gett ut över tio böcker i ämnet och är en uppskattad och kunnig föreläsare. Carl-Magnus inledde med en presentation av gruppmedlemmarnas bakgrund.
Vi fick veta att Anni-Frid, ”Frida”, Lyngstad föddes i Norge. Efter att ha vunnit en talangtävling fick hon, på själva Dagen H, den 3 september 1967, då Sverige gick över till högertrafik, uppträda i Hylands Hörna med låten ”En ledig dag”.
Björn Ulvaeus växte upp i Västervik där han och några kompisar bildade bandet The West Bay Singers. De vann en tävling, blev upptäckta av Stikkan Andersson men fick ändra bandnamnet till Hootenanny Singers. Bandet var mycket populärt under 60- och 70-talen.
Benny Andersson började spela dragspel redan vid sex års ålder. Han fick ett piano när han var tio och har spelat, i princip, varje dag sedan dess. 1964 blev han med i Hep Stars. Han skrev låtar till bandet, bland andra, ”Sunny Girl”, och insåg att hans låtar uppskattades av publiken. Detta gav, som vi vet, mersmak.
Agnetha Fältskog skrev sin första låt, ”Två små troll”, när hon var fem år. Hon började tidigt att ta pianolektioner. Agnetha, 17 år, var vokalist i ett dansband. De skickade in en demo vilket resulterade i att Agnetha fick ett skivkontrakt och spelade in. ”Jag är så kär”.
Björn och Bennys samarbete inleds på en fest i Björns föräldrars stuga i Västervik. De skriver ”Isnt’it easy to say?” som spelas in av Hep Stars.
Frida och Benny träffas när de båda uppträder i Göteborg. Frida med Charlie Norman och Benny med Hep Stars. Tycke uppstår, de blir ett par. Agnetha och Björn träffas när de båda deltar i en hyllningsföreställning till Jules Sylvain. De blir ett par och flyttar ihop. Kvartetten turnerar med en krogshow under namnet ”Fästfolket”. Den blev ingen större succé. 1970 släpps albumet ”Lycka” där ”Hej, gamle man” är B-sida. Agnetha och Frida körar. Låten gör succé och blir etta på svensktoppen.
Stikkan Andersson, den ”femte” medlemmen i ABBA, var driftig redan som ung. 16 år gammal skrev han ”Trivselhambo”. Under 50-talet skriver han låtar till sig själv och andra. Startar eget musikförlag på 60-talet. Han köper in rättigheter till utländska låtar och skriver svenska texter. Ett exempel är ”Sånt är livet” med Anita Lindblom.
Våren 1972 gav de ut ”People need love” under bandnamnet Björn & Benny, Agnetha & Anni-Frid. Den blev ingen dundersuccé men bra nog för Stikkan att få den utgiven i några länder, bland andra USA, Nya Zeeland, Nederländerna och Belgien under namnet ”Bjorn & Benny (with Svenska flicka)”.
Våren 1973 blir de inbjudna som låtskrivare till Melodifestivalen. Deras bidrag ”Ring, ring” kom på tredje plats. Låten gjorde dock succé och kom etta på Kvällstoppens tre listor. 1974 deltar gruppen med ”Waterloo” och succén är ett faktum.
Nu radar framgångarna upp sig och ABBA är kända världen över. Det är inte alltid lätt att ”bli profet i eget land” och reaktionerna här hemma var till en början blandade. Det var under proggrörelsen och kommersiell musik ansågs inte vara ”fin”.
Vi har följt deras framgångar och deras popularitet har hållit i sig. De har gett ut ett flertal album, varit på ett antal världsturnéer medverkat i videos och filmer. Deras musik är grunden i filmerna ”Mamma Mia!”, som baseras på musikalen ”Mamma Mia”, och ”Mamma Mia! Here We Go Again!” ABBA-hysteri rådde i t ex Australien och Storbritannien. De var med på TV, radio, T-shirts, strumpor, parfymer mm. Gruppen har också erhållit ett antal utmärkelser, bland andra Grammis och Rockbjörnen.
1979 går Agnetha och Björn skilda vägar. 1981 skiljs Frida och Benny. Gruppen arbetar dock fortfarande ihop. Man spelar in albumet The Visitors där låtarna ”Why Did It Have To Be Me? och ”Like an Angel Passing Through My Room” ingår. Albumets omslag visar de fyra medlemmarna sittandes spridda i rummet, helt olikt tidigare omslag.
1992 ges samlingsalbumet ABBA Gold – Greatest Hits ut. Albumet såldes i 32 miljoner exemplar världen över och 5,5 miljoner bara i Storbritannien.
Gruppen tar en ”paus” och går skilda vägar. Agnetha och Frida har kortare solokarriärer och Björn och Benny fortsätter sitt samarbete. Musikalerna Chess och Kristina från Duvemåla och Mamma Mia rönte stora framgångar.
Över 3,5 miljoner har besökt ABBA – museet på Djurgården. Museet invigdes 2013.
2021, 40 år efter gruppen släppte The Visitors, möts gruppen igen och spelar in studioalbumet Voyage. Albumet innehåller 10 nyskrivna låtar, bland andra ”I Still Have Faith in You” och ”Don’t Shut Me Down”. 2022 sätts ABBA Voyage, med digitala kopior av gruppens medlemmar, upp i London. Föreställningen går fortfarande att se i London.
Idag lever Agnetha och Frida ganska tillbakadraget. Björn är samhällsintresserad och deltar i debatter. Han är även affärsman. Benny är den av medlemmarna som fortsatt jobba med musik. Han har haft stora framgångar med bland andra Gemini, Orsa spelmän och Benny Anderssons Orkester.
Naturligtvis fick vi även lyssna till delar av ABBA:s musik när Carl-Magnus tog oss med på gruppens fantastiska resa. Vår gäst var en utmärkt, kunnig och intressant föreläsare.
Vi avslutade vår eftermiddag med kaffe, smörgås och en klassiker, rulltårtebakelse med grädde, mandarinklyftor och strössel.
Vi var ett trettiotal Aktiva Seniorer som i tisdags, den 24 mars, hade samlats i Hantverkslokalen. Inbjuden gäst var Helena Tiborsdotter, landets första och enda kvinnliga vapensmed.
Helena är uppvuxen i en liten by utanför Falun. Att vara i skog och mark har alltid varit viktigt för henne. Som barn tyckte hon om att göra saker med händerna. Till sin 6-årsdag önskade hon sig en verktygslåda med riktiga verktyg.
Helenas dröm var att bli träslöjdslärare. Hon utbildade sig till möbelsnickare men fick problem med hälsan. Allergi gjorde att hon inte kunde vistas i snickerimiljön. Hon gick vidare och utbildade sig till verkstadsmekaniker. Helena kände efter ett tag att hon behövde stanna upp, starta om och komma vidare i livet. En strålande vacker höstdag var hon på skjutbanan för att ”skjuta godkänt” inför jaktsäsongen. Helena kände i hela kroppen att ”Det är så här jag vill må varje dag”. Hon insåg att hon ju faktiskt skulle kunna jobba med detta. Jägarexamen hade hon och hon kunde ju redan snickerier och metall. Det enda hon inte kunde var vapen. Hon fick hjälp att hitta Bössmakarskolan i Gyttorp. Hon blev antagen och gick, som en av 16 i den sista kullen, utbildningen 2004-2005. Det var under utbildningen hon fick tanken att starta en verkstad. Helena registrerade sin firma 2009.
Det mesta av det Helena sysslar med är hantverk. Hon älskar att jobba med trä. Hon är en problemlösare som löser kundens vapenproblem. Bland annat reparerar, rengör och anpassar hon vapnen efter ägarens behov. Hon är noggrann och sätter säkerheten främst. Hon har till exempel tillverkat en liten orange ”flagga” som sätts i loppet för att visa att det är tomt. Helena har valt att bara jobba med jaktvapen. För detta krävs tillstånd från polisen. För att få ett sådant måste man svara på frågor och göra ett skriftligt prov. De är väldigt noga med att kunderna bokförs på rätt sätt och gör inspektion varje år. Kunden måste visa legitimation och licens för sitt vapen.
Helena är också vapenhandlare. Hon utbildar dessutom i jägarexamen och ger kurser i skytte. Under pandemin upptäckte hon den digitala tekniken och håller nu även distanskurser. Man blir inte jägare för att man tagit jägarexamen. Den blivande jägaren behöver naturligtvis också öva skytte och bli godkänd. De teoretiska proven är ganska omfattande. Det är många områden man behöver behärska. Jag blev nyfiken och gick in på Naturvårdsverket och sökte. Det teoretiska provet innehåller 16 områden, bland andra artkännedom, jakt- och vapenlagstiftning, jaktetik, miljö- och naturvårdshänsyn, viltvård och naturligtvis säkerhet vid vapenhantering. Den praktiska delen innefattar bland annat hantering av olika jaktvapen, olika skjutmoment samt avståndsbedömning. Först efter avlagd jägarexamen kan man ansöka om vapenlicens hos Polismyndigheten.
Helena visade oss några olika jaktvapen bland annat ett hagelgevär med tre pipor, ett då kallat drittelgevär, som kan laddas med både hagel och kulor. Hon betonade också vikten av att hålla geväret rätt. Då kan hennes egen uppfinning, skjutpinnen, vara till hjälp.
Helena hade dukat upp ett bord med vapen, verktyg och saker hon använder i sitt yrke. Vi fick även gissa på vilket djur bajset kom från.
Att Helena har hittat sin nisch i yrkeslivet råder det inget tvivel om. Hon berättar och förklarar med värme på ett mycket pedagogiskt sätt. Frågor från oss i publiken svarade hon på under tiden hon berättade.
Det var en mycket intressant och lärorik föreläsning. Vi var många i publiken som fick nya insikter.
I tisdags, den 3 mars, samlades vi på Tunadalsparkeringen för att samåka till Nya Hamnvägen, där fabriken där de berömda sängarna tillverkas ligger.
Vi var många, 46 stycken, så vi delades in i tre grupper och tilldelades varsin guide. Vi fick en kort historik om om familjeföretaget.
Det hela börjar med Pehr Adolf Jansson som 1852 får sitt diplom som sadelmakarmästare av kungen. Han, hustrun och de tre barnen flyttar efter några år från Hed till Köping. Sonen Per Thure går i faderns fotspår. Han och hans son David beslutar sig för att satsa på sängtillverkningen. Bilens intåg har gjort att efterfrågan på sadlar har minskat.
Den första Hästens-logotypen ritas av kusinen Paul Jansson. Man ger den kände arkitekten Ralph Erskine i uppdrag att rita den nya fabriken.
Davids dotter Solveig och hennes make Jack Ryde tar över verksamheten. Jack designar det, numera världskända, blåvit-rutiga mönstret. Deras son Jan Ryde tar, i slutet på 1980-talet, över rodret på familjeföretaget. Jans son Lukas är numera också verksam inom företaget.
Ordet fabrik får mig att associera till en bullrig, mörk och smutsig plats. Den här fabriken var långt från detta. I en ljus, luftig lokal arbetar personal vid de fem olika tillverkningsstationerna. Som personal ambulerar man och kan arbeta vid fler stationer.
I tillverkningen arbetar cirka 90 personer. Med tjänstemän och annan personal är det ungefär 150 anställda totalt.
Under vår rundvandring stannar vi till vid de olika stationerna och de som arbetar där är mycket tillmötesgående och berättar gärna om sin del av tillverkningen. Det är verkligen hantverk man sysslar med. Ofta är man flera som arbetar tillsammans vid en station. Precision i varje steg är viktigt.
En stor del av det material som används är svenskt. Sängstommarna tillverkas av långsamväxande furu från norra Sverige och snickras ihop i Skåne. Även sängfjädrarna tillverkas i Sverige. Taglet importeras från bland annat Sydamerika. Man tillverkar cirka 25 sängar om dagen.
Sängarna säljs framför allt i USA, Kina och till välbeställda kunder runt om i världen. De finns i en mängd olika varianter. Man kan även få andra färger på rutorna än blått. Den absolut lyxigaste dubbelsängen, Grand Vividus, med detaljer av stingrockeskinn, kostar enligt uppgift runt 7 miljoner kronor!
Vårt mycket intressanta studiebesök avslutades i cafeterian en våning upp där vi blev bjudna på kaffe med dopp.
Eva Elmegård, vår ordförande, tackade guiderna och personalen för den intressanta rundvandringen, det trevliga bemötandet och det goda fikat. Hon hade, påpassligt nog, koll på att det nu är den Röda Eldhästens år i den kinesiska kalendern. Det ska innebära frihet, högt tempo, energi, kreativitet, passion och kraft. Vi får hoppas att detta stämmer, på ett positivt sätt.
Ett stort TACK till våra guider och personalen för det intressanta och lärorika studiebesöket.
Text och bild: Lena Hedberg
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.
