Under denna vackra rubrik ”Sagan om Mälardalen” kåserade och visade Anders Geidemark sina bilder. Han är naturfotograf och skribent och arbetar nu på en bok under samma tema.
Han berättade fängslande om hur Mälardalen från att ha varit botten på inlandsisen till när landhöjningen tog fart och hur landskapet tog form.
Landhöjningsbildema hade han fångat på Åland där skärgården liknar det som skulle bli Mälardalen. Landet höjde sig mer och mer och i naturen hittar vi tydliga spår efter issmältningen och havsstränder på olika nivåer. Det forna gigantiska Sveafallet vid Degerfors, stengärdena vid våra åsar var några exempel.
Människorna vandrade in först som jägare och sedan bönder. Många hällristningar vittnar om deras liv och tankar, som solristningar och skepp. Här finns spår av Folkvandringstidens människor, skansar och gravhögar. Ingvarsstenen vid Snottsta i Uppland visar hur folk seglade på långa resor.
Bronsåldern övergick i järnåldern och som Anders Geidemark menade att det var ett enormt paradigmskifte. Man fick bättre spadar och plogar samt bättre ekonomi. Kyrkor byggdes vid 1100-talet. Här visade Gejdemark en bildsvit på slott och kyrkor runt Mälaren. En strömstare, i forsen vid Strömsholmsslott en kall februaridag, blev sista bilden.
Fortfarande är landhöjningen cirka fyra centimeter per tio år och därför förändras landskapet ständigt.
Ordförande Bo Olsson tackade för vackra bilder och trevligt kåseri om en tidsperiod som sträckte sig från 10000 år tillbaka i tiden till dagens Mälardalen – en snabbresa på cirka 200 år i minuten.
Gull-Maj Sandberg