I triptyk, stora tavlor med luckor som på ett altarskåp, har Carl Johan Lindholm med material från skogen lyckats skapa konst. Detektivarbetet i kyrkoböcker har gett en bild av hur han levde. Ett kringfarande liv som dräng här och där. Född i Närke, fattig hela livet, bott i Stockholm och Visby och slutade sina dagar här i Köping, 1861-1918.
Det finns sju tavlor på museet. De flesta med ståtliga motiv, kyrkor och slott samt konungar och drottningar. Byggnaderna och de kungliga är lätt att känna igen.
Tavlorna kom till Köpings museum 1926 och har under åren magasinerats mer eller mindre bra. Trots vissa skador är tavlorna fantastiska, hur lyckades han?
Varför han kallats ”Nibblesbacketoken” är en fråga. Var han för bra?
Fynden från riddargraven har nu äntligen fått en riktig monter, berättade museichefen nöjt. Tidigare monter var inte tät från fuktig luft. Fynden har bedömts av Länsmuseet och Rikshistoriska museet, de är av engelskt ursprung och är från tiden mellan vikingatid och kristen tid. Spjut, stigbyglar och dekorationer med silverinslag snyggt uppställda, men det för en ryttare så viktiga svärdet, hittades aldrig.
Tack till de personer som har varit kloka att filma och ta kort när Köping förvandlats. Filmen vi fick se speglade 1970- och 1980 talet. Stor förändring av centrum, trä- och stenhus revs och gav plats för moderna byggnader. Spektakulära händelser som när badhuset brann och det stora mudderverks arbetet i djuphamnen.
Intressant visning och guidning, vårt varma tack.
En fråga: filmar någon i dag förändringar av Köping? Hoppas det.
Vi Aktiva Seniorer gick ”om hörnet” till Skeppshandelns Steunugnsbageri, där kaffet och god kaka blev en trevlig avslutning.
Ordförande Bengt Rosberg passade på att presentera nästa månadsmötes program, att få prova på en hjärtstarter samt föredrag om vad Carl von Linné gjorde i Västmanland.