Vi var ett trettiotal Aktiva Seniorer som i tisdags, den 24 mars, hade samlats i Hantverkslokalen. Inbjuden gäst var Helena Tiborsdotter, landets första och enda kvinnliga vapensmed.
Helena är uppvuxen i en liten by utanför Falun. Att vara i skog och mark har alltid varit viktigt för henne. Som barn tyckte hon om att göra saker med händerna. Till sin 6-årsdag önskade hon sig en verktygslåda med riktiga verktyg.
Helenas dröm var att bli träslöjdslärare. Hon utbildade sig till möbelsnickare men fick problem med hälsan. Allergi gjorde att hon inte kunde vistas i snickerimiljön. Hon gick vidare och utbildade sig till verkstadsmekaniker. Helena kände efter ett tag att hon behövde stanna upp, starta om och komma vidare i livet. En strålande vacker höstdag var hon på skjutbanan för att ”skjuta godkänt” inför jaktsäsongen. Helena kände i hela kroppen att ”Det är så här jag vill må varje dag”. Hon insåg att hon ju faktiskt skulle kunna jobba med detta. Jägarexamen hade hon och hon kunde ju redan snickerier och metall. Det enda hon inte kunde var vapen. Hon fick hjälp att hitta Bössmakarskolan i Gyttorp. Hon blev antagen och gick, som en av 16 i den sista kullen, utbildningen 2004-2005. Det var under utbildningen hon fick tanken att starta en verkstad. Helena registrerade sin firma 2009.
Det mesta av det Helena sysslar med är hantverk. Hon älskar att jobba med trä. Hon är en problemlösare som löser kundens vapenproblem. Bland annat reparerar, rengör och anpassar hon vapnen efter ägarens behov. Hon är noggrann och sätter säkerheten främst. Hon har till exempel tillverkat en liten orange ”flagga” som sätts i loppet för att visa att det är tomt. Helena har valt att bara jobba med jaktvapen. För detta krävs tillstånd från polisen. För att få ett sådant måste man svara på frågor och göra ett skriftligt prov. De är väldigt noga med att kunderna bokförs på rätt sätt och gör inspektion varje år. Kunden måste visa legitimation och licens för sitt vapen.
Helena är också vapenhandlare. Hon utbildar dessutom i jägarexamen och ger kurser i skytte. Under pandemin upptäckte hon den digitala tekniken och håller nu även distanskurser. Man blir inte jägare för att man tagit jägarexamen. Den blivande jägaren behöver naturligtvis också öva skytte och bli godkänd. De teoretiska proven är ganska omfattande. Det är många områden man behöver behärska. Jag blev nyfiken och gick in på Naturvårdsverket och sökte. Det teoretiska provet innehåller 16 områden, bland andra artkännedom, jakt- och vapenlagstiftning, jaktetik, miljö- och naturvårdshänsyn, viltvård och naturligtvis säkerhet vid vapenhantering. Den praktiska delen innefattar bland annat hantering av olika jaktvapen, olika skjutmoment samt avståndsbedömning. Först efter avlagd jägarexamen kan man ansöka om vapenlicens hos Polismyndigheten.
Helena visade oss några olika jaktvapen bland annat ett hagelgevär med tre pipor, ett då kallat drittelgevär, som kan laddas med både hagel och kulor. Hon betonade också vikten av att hålla geväret rätt. Då kan hennes egen uppfinning, skjutpinnen, vara till hjälp.
Helena hade dukat upp ett bord med vapen, verktyg och saker hon använder i sitt yrke. Vi fick även gissa på vilket djur bajset kom från.
Att Helena har hittat sin nisch i yrkeslivet råder det inget tvivel om. Hon berättar och förklarar med värme på ett mycket pedagogiskt sätt. Frågor från oss i publiken svarade hon på under tiden hon berättade.
Det var en mycket intressant och lärorik föreläsning. Vi var många i publiken som fick nya insikter.
Text och bild: Lena Hedberg