Författare: Admin

På Volvogården har Oddbjörn Hallenstvedt den 26 febr 2008 berättat för Aktiva Seniorer i Köping om Volvo Pentas utombordsdrev Aquamatic och det nyutvecklade drivsystemet IPS.

Allt började med en idé av en amerikansk uppfinnare: en utombordare som drevs av en stationär motor på insidan av akterspegeln. Amerikanska tillverkare visade inget intresse, vilket däremot Volvo Penta gjorde. ”Aquamatic”, som systemet döptes till, lanserades 1959 och blev en stor framgång. Konkurrenterna kom efter hand med liknande produkter, men Penta har under de snart 50 år som gått legat före och målmedvetet fortsatt att utveckla drevet.

En grundläggande forskningsinsats i Köping i slutet av 1960-talet ledde till stora och alltjämt viktiga kunskaper om dimensionering och värmebehandling av små kuggväxlar.

En betydande förbättring av ekonomi och köregenskaper uppnåddes när systemet med dubbla, motroterande propellrar introducerades, marknadsfört under namnet Duo-prop.

Principen är gammal – även den uppfanns av John Ericsson. Som en kuriositet omtalade Oddbjörn att Pentas provningsstation i USA ligger vid flodmynningen Hampton Roads, där  det av John Ericsson konstruerade krigsfartyget Monitor utkämpade sin berömda strid mot sydstaternas Merrimac under inbördeskriget.

Pentas senaste grepp har varit att låta en expertgrupp förutsättningslöst arbeta fram det ideala systemet för framdrivning av fritidsbåtar. Saker man ville uppnå var t ex minskat obehag av diesellukt och missfärgning på båtarna av avgaserna, förbättrad bränsleekonomi och bättre manövrerbarhet. Oddbjörn, som alltsedan 1950-talet arbetat i Köping med utveckling av Pentas produkter, har medverkat i denna grupp.

Resultatet av detta arbete blev ett helt nytt drivsystem, kallat IPS, Inboard Performance System. Här är växelhuset för drivning av propellrarna monterat under båten med motor och backslag på ovansidan. Propellrarna sitter framför växelhuset, vilket medför att de arbetar i ostört vatten, vilket starkt förbättrar dragkraften och bränsleekonomin. Växelhusen är separat vridbara – det handlar alltid om dubbla drivningar – och manövreras med en ”joy-stick”, till olika styrvinklar och fram eller backdrift. Härigenom kan man få båten att röra sig i vilken riktning som helst, vilket gör det enkelt att lägga till. En stor fördel i detta ser också de avancerade fritidsfiskare som vid hugg av stora fiskar snabbt vill kunna vrida båten. En annan avancerad egenskap kallas ”digitalt ankare”, vilket innebär att man med hjälp av GPS (satellitnavigering) kan få båten att ligga kvar på samma ställe oavsett vind och strömmar, vilket är värdefullt för bl.a. dykare.

Oddbjörn visade en film från ett strömningslaboratorium. Med stroboskopteknik kan man studera kavitationen, ångbildningen, vid propellerspetsarna, som uppstår under vissa förhållanden. Genom att låta den främre propellern vara något större påverkas inte den bakre. Bådas ångstrålar slukas sedan upp av det 10-tals meter långa ”vattenrör” som bildas när båten rör sig framåt. Avgaserna från motorn släpps ut i växelhusets baksida och hålls kvar i detta ”rör” och blir till mindre blåsor, som långsamt stiget till ytan. Problemet med diesellukten och missfärgningen är därmed löst.

Det finns mycket att tillägga. Systemet skyddas av en mängd patent och tillsammans med den ”know-how” som Penta besitter har ännu inga konkurrenter visat upp liknande system. Pentas ställning på den amerikanska marknaden för stora fritidsbåtar är också mycket stark. 

Aktiva Seniorers ordförande Bo Olsson tackade Oddbjörn för hans trevliga och mycket    initierade föredrag och överräckte föreningens keramikskål.

Aktiva Seniorer i Köping har haft vårens första sammankomst.

Monica Ledberg kåserade om sina år på Radio Västmanland, nu inför en publik som för det mesta endast hört hennes röst som programledare eller reporter.Det var en intressant och roande inblick i verksamheten i den regionala radion.

Monica har intervjuat åtskilliga storheter, kända skådespelare och till och med hans majestät kungen vid en älgjakt, med mycket säkerhetsfolk runt omkring.

De allra flesta intervjuoffren visade sig vara mycket vänliga och ödmjuka, men förstås med vissa egenheter. En känd skådespelare ogillade presentationen ”att han inte behövde närmare presentation” och en annan uppförde sig betydligt vassare mot programledaren före sändningen än när programmet gick ut.

Ett och annat misstag måste en stressad programledare också råka ut för, som t. ex att glömma att stänga av mikrofonen och sedan ropa – så att alla lyssnare hör – om någon sett hennes cigaretter?!

Den nya tekniken har förändrat studioarbetet betydligt. Programledaren måste numera själv sköta det tekniska, vilket innebär väldigt korta andningspauser mellan skivor eller intervjuobjekt.

Monica Ledberg var en smula kritisk till de många kortlivade investeringarna i ny teknik och tyckte att pengarna hellre kunde ha satsats på programverksamheten. Viss teknik har dock underlättat livet som t ex att de gamla tunga bandspelarna ersatts av pyttesmå apparater.

Bo Olsson tackade för det trevliga föredraget med Aktiva Seniorers unika keramikskål.

Om åldrandets poesi föreläste Per Sennerfeldt på Aktiva Seniorers sista månadsmöte före sommaren.

Per Sennerfeldt har efter pensionen förverkligat sin ungdoms dröm om att bli bokhandlare genom att öppna ett antikvariat utanför Ängelsberg. Hans speciella intresse för poesi har också fått honom att arrangera poesifestivaler i Bergslagen.

Nu var det Aktiva Seniorers tur att få del av Per Sennerfeldts stora beläsenhet. Poesi anses vara en smal gren av litteraturen och det är också få skalder som tilldelas nobelpriset. Två av dessa är polackerna Wislawa Szymborska och Czeslaw Milosz, poeter i vår tid, moderna men inte alls svåra att förstå. Några filosofiska småstycken av Szymborska ställdes mot Milosz´ dramatiska Orfeus och Eurydike, skriven efter hans hustrus bortgång.

Åldrandets poesi handlar förstås också om det mänskliga förfallet inför det oundvikliga. Per Sennerfeldt hade gjort en personligt färgat urval av dikter från det skedet i människans liv, ömsinta eller drastiska, men alltid träffsäkra. Som i den franska 1800-talspoeten Baudelaires dikt om den gamla kvinnan som med sitt fula yttre skrämmer det barn hon försöker jollra med.

En annan nobelprisbelönad skald är sicilianaren Quasimodo, som skriver om döendet. ”Var och en står ensam på jordens hjärta, genomborrad av en solstråle – och plötsligt är det afton”.

Om åldrandet tillsammans har karelskan Eeva Kilpi skrivit en stark dikt ”En sång om kärlek”.

Den poetiska litteraturen vimlar av fyndiga formuleringar, t ex ”Alla dessa dagar som kom och gick – inte visste jag att det var livet.” Detta ofta citerade uttryck förekommer i dikten Förlusten av poeten Stig Johansson.

En galghumoristisk syn på den gamles situation uppvisar Bertil Pettersson, en av våra mest produktiva men minst kända poeter: ”Man kallas hädan och lämnar in, stänger butiken, tar ner skylten och kilar runt hörnet”.

Föredraget avslutades med Garcia Lorcas ”Avsked” och ångermanlänningen Helmer Grundströms dikt ”Må”: ”Må de gamla få frid, må de trötta få ro ….”.

Ett underbart dikturval och ett lysande framförande, som möttes av stor uppskattning från de närvarande.