Kategori: Resor, utflykter, övriga rapporter

Hur kom Nobelprisen till och vem var människan bakom den stora donationen? Utförliga besked fick Aktiva Seniorer Köping vid ett besök på Nobelmuseet i Karlskoga den 18 maj 2010.

I ett förstklassigt skådespeleri framträdde Alfred Nobel i egen person och berättade om sin levnadsbana och vad som hände efter hans död den 10 december 1896.

Alfred ville som ung bli författare, men gick i stället i faderns fotspår som uppfinnare och entreprenör. Han kom att arbeta med nitroglycerin, ett ämne som har hög sprängkraft men kan explodera oavsiktligt av skakningar eller uppvärmning. Alfred provade att blanda nitroglycerin med olika ämnen, vilket ledde till uppfinningen av dynamiten, som tål all rimlig hantering och genom antändning med stubintråd och tändhatt gör sprängning säker och kontrollerbar.

Uppfinningen fyllde ett behov i en tid med stor tillväxt av gruvbrytning och vägbyggen.

Nobels sprängämnen blev en kommersiell framgång och fabriker och agenturer etablerades över hela världen.Mot slutet av sitt liv arbetade Alfred med utveckling av krut för militärt bruk. För detta behövde han tillgång till artilleripjäser och ett skjutområde. Hans två bostadsorter Paris och San Remo i Italien saknade möjligheter, varför han 1893 köpte Bofors kanonverkstad, flyttade sin forskning till Karlskoga och bosatte sig på Björkborns herrgård.

Alfred Nobel avlider tre år senare i San Remo. Kvarlåtenskapen uppgick till över 33 miljoner kronor, en miljardförmögenhet i dagens penningvärde. Strax uppstår frågan om i vilket land hans testamente skall göras lagligt, vilket kan vara av betydelse för tolkningen.

I Paris har Nobel bott i sjutton år, i Sverige endast i tre. Frågan avgörs av en fransk domstol, som åberopar en regel att en man är bosatt där hans hästar finns. På Björkborn råkar finnas tre hästar som Nobel fått som gåva från Ryssland och därmed förklarar den franska rätten att Alfred Nobel vid sin död var bosatt i Sverige. Det blir därmed tingsrätten i Karlskoga som stadfäster testamentet.

Alfred Nobel var aldrig gift och efterlämnade inga bröstarvingar. Genom personliga legat får hans närmaste släktingar och andra närstående endast en mindre del av arvet.

Överraskningen är den stora prisdonationen. Reaktionerna på testamentet är övervägande positiva, men tveksamma röster hörs. Svenska Akademin, Karolinska Institutet och Vetenskapsakademin dröjer något år innan de åtar sig uppgiften att utse pristagare. Den blivande fredspristagaren Hjalmar Branting är kritisk till att priset kan ges till en enskild person och kungen Oscar II anser det ”ofosterländskt” att även utlänningar kan belönas.

Den unge kemisten Ragnar Sohlman, av Nobel förordnad som exekutor, låter sig dock inte påverkas utan ser till att bestämmelserna i testamentet följs till punkt och pricka.

1901 kan priserna utdelas för första gången.

Detta och mycket mer lär guiden ut när man vandrar i Björkborns herrgård, Alfred Nobels sista hem, och i hans laboratorium, som bevarats i originalskick.

Aktiva Seniorer besökte även den i Degerfors liggande geologiska sevärdheten ”Sveafallen”. Namnet kommer från en äldre teori att den gigantiska älv, kallad Svea älv, som var avlopp för innanhavet öster om Skandinavien efter istiden, bildat ett vattenfall här. I dag tror man att älven tagit en annan väg och att bergsformationerna här har påverkats av isälvar under avsmältningen. Här finns även mängder av s.k. jättegrytor, brunnar i berget som formats av en sten som av det strömmande vattnet hållits i rotation och nött djupa hål. Dessa stenar ligger kvar i sina hål.

Stället är ett bra besöksmål med en liten hantverksby och bra informationstavlor.

Resan avslutades med kaffe på ”Svampen” i Örebro. Härifrån har man en magnifik utsikt över det omgivande landskapet.

Tjugosju medlemmar från Aktiva Seniorer Köping besökte Bernshammars herrgård, Rysstenen och Galleri Astley och allt hann vi med på en eftermiddag.

Nils Gardell tog emot vid som han sa ”den ena av Bernshammar herrgårds två framsidor”. Här har man den perfekta vyn över engelska parken som planerades vid slutet av 1700-talet. Här ser vi de två stora gula träurnorna och stenbron som fond. Det var tänkt en gång att föra in vatten från bakomliggande sjö och fylla upp till en vattenspegel. Men nivåerna var inte de rätta så det blev en öppen gräsyta och framför bron byggdes istället en kuliss som ett vattenfall. Vi passerade det roliga vattentornet som gav rinnande vatten till köket. Herr Gardell berättade sedan vid den andra framsidan, där huvudentrén låg, att det i Skinnskattebergs området finns flest herrgårdar i Sverige. Järnhanteringen och god tillgång till vattenkraft har gett goda vinster. Herrgården började byggas 1787, träbyggnad med reveterade tegelplattor. Han bjöd oss in och vi fick se mycket vackra väggmålningar och övrig inredning. Väggmålningarna har varit övermålade eller täckta men har återfått sin forna glans efter restaurering. Vi gick från rum till rum och till sist paradsängkammaren med marmorliknande pelare och Sergels staty ”Venus med den vackra baken”. De kinesiska småtavlorna i jungfrukammaren skall vi inte glömma. Vi tackade herr Gardell för en trevlig inblick i hans och familjens hem, Bernshammars herrgård.

{gallery}reportage/bergslagen100427/bildspel2{/gallery}

Vi åkte vidare till ”Rysstenen”, en minnessten med en inhuggen hammare och skära i en stjärna samt inskriptionen CCCP (Det gamla Sovjet) 1944, och där i skogen tog Yngve Gunnarsson emot oss. Han berättade om de ryska fångar som tyskarna tagit under andra världskriget för att sedan föras till Norge. Många rymde och kom till Skinnskattebergslägret i Krampen, ett uppsamlingsläger för ryska soldater som flytt från kriget. De arbetade i skogen, byggde den s.k. Ryssvägen mellan Karmansbo och Krampen och på fritiden fria att umgås med ortsbefolkningen. Ryssarna kommenderades hem till Sovjet och fick ett hemskt mottagande.

{gallery}reportage/bergslagen100427/bildspel3{/gallery}

Gunnarsson har själv frilagt stenen med en inskription gjord av de ryska fångarna. Han har lyckats göra platsen så bemärkt att här har två landshövdingar, en biskop, politiker och ryska ambassadören talat till fångarnas minne. I år den 7 maj firas 65-års dagen av freden efter andra världskriget och då väntas en delegation från ryska ambassaden till ”Rysstenen”. Vi tackade Gunnarsson för hans fascinerande berättelse och överlämnade en blomstercheck.

Nästa mål var Galleri Astley i Uttersberg. Kaffedoften var oemotståndlig, det smakade så gott. På övervåningen i magasinet berättade Hans Nyhlén om hur hans far tog och fick kontakt med Ernst Neizvestny som då bodde i Moskva och arbetade med sin konst utan regimens gillande.

Neizvestny hade som ung sökt till militärtjänstgöring efter att hans vän dött i striden. Efter hård tjänstgörning som fallskärmshoppare, skadades han av en kula genom kroppen. Återfick livet trots att läkarna gett upp och dödförklarat honom. Tillfrisknade och blev antagen till konstakademin i Moskva och vid en vernissage fick han förklara sin konst för Chrusjtjov som ogillade hans konst. Men när Chrusjtjov dog, var hans sista vilja, att få sin gravsten gjord av Ernest Neizvestny.

När Astley skulle öppna sitt galleri i Uttersberg frågade han Neizvestny om han ville vara den första utställaren. Så blev det och de blev vänner för livet.

Neizvestny är idag 85 år och lever i New York och är fortfarande aktiv konstnär.

Hans statyer har kraftiga muskler vilket han har förklarat med att de symboliserar människans inre kraft.

Hans mest kända verk är ”Livets träd”, finns i Moskva och är 14 meter högt och innehåller 800 småskulpturer.

Stort tack för en fantastisk föreläsning.

Programkommittén har återigen lyckats med ett berikande program.

Foto: Kaj Svartström

Aktiva Seniorer i Köping gjorde en bussresa till Norrtälje den 5/5-09. Vi var 46 deltagare som fick en trevlig dag tillsammans.

I Sigtuna, inne på en idyllisk gård med flera gamla hus, något från 1600-talet, fick vi förmiddagskaffe hos Tant Brun. Bussen tog oss sedan vidare mot Norrtälje. Buskholmarna ute bland de nysådda åkrarna var vita av hagtorn. Det var en kylig dag men ändå vår. 

Pythagoras Industrimuseum var vårt mål.

Här visas hur fabriken såg ut den dag då tillverkningen upphörde på 1960-talet. Den dominerande produkten var tändkulemotorer för båtar, sågverk och traktorer. Kunderna fanns förutom i Sverige, Ryssland, Italien, Mexico, Egypten m.fl. länder. Vid 1910-1930 talet var produktionen i topp. De levererade då ca 300 motorer per år och affärerna gick bra. Man var vid den tiden ca 100 anställda. Diesel- och bensinmotorer tog så småningom över marknaden.

Företaget Verkstads AB Pythagaros grundades 1898 och började med att tillverka lås, sedermera utvecklades olika typer av räknemaskiner. Verktygsmaskiner av olika slag tillverkades för egen del och till försäljning. Som kraft till tillverkningen var det först ångkraft som stod till buds men då de var duktiga på tändkulemotorer så gjorde de en stor maskin för att driva generatorn som gav el till de remdrivna maskinerna. För oss Köpingsbor var det roligt att se att Pythagaros hade en” Köpingssvarv” i maskinparken.

Några entusiaster har på senare år byggt en ”ny” tändkulemotor av reservdelar de hittat i fabriken. För att bearbeta gjutgods mm var de tvungna att återställa samtliga maskiner för att kunna slipa, skava, borra, svarva. På så sätt är maskinerna som sedan länge tystnat återställda. Nu var det bara att lägga på en rem, sa vår duktiga guide. Ett annat uttryck som härrör sig från tändkulemotorn var, ”vi kör när kulan är röd”. Så gjorde också vår guide, värmde kulan till den stora tändkulemotorn i ångpannehallen med en blåslampa och kopplade på oljan, idag rapsolja, och motorn dunkade igång. Rapsolja, fiskolja, smör, ja, all slags olja kan användas till tändkulemotorn.

Kontoret var också intressant att se, med alla gamla kontorsmaskiner och ritarkiv.  Ett stort kassaskåp hade fått stora skador efter att tjuvar svetsat upp det, det skulle annars ha varit mycket vackert. Tjuvarnas byte, kaffekassan.

I vaktmästarbostaden i ett hus på gården, ett rum och kök, visades hur ett hem såg ut på 30-talet. Vaktmästarens dagarbete var vid arborrmaskinen.

Pythagoras är nu ett industrimuseum där det också finns en teknisk experimentavdelning för barn.

Aktiva Seniorer tackade för trevligt industripresentation. 

Lunchen fick vi på ångbåten ”Norrtelje”som låg permanent vid kajen. 

Norrtälje Konstmuseum blev vårt sista besök. ”Room Twisting” var ett tema som några konstnärer försökt att åskådliggöra. Med färgsprakande väggmålningar och trådar spända från golv till tak och trådar i figurativa motiv i ett vägghörn förvandlades rummet. Guiden, fick oss att se mer än vad vi först trodde. Vi tackade för oss och gick mot vår väntande buss.

Chauffören bjöd på kaffe och mazariner innan hemfärden.

Bildspel från utflykten:

{gallery}reportage/norrtelje090505{/gallery}

Första besöket utmed Herrgårdsallén i Kolsva denna soliga eftermiddag gjordes hos Mikael och Linda Wiborg för att se hur modern lösdrift av mjölkkor går till.

År 1996 brann den gamla ladugården ner och det byggdes nytt. I början var det köttdjur, Chevrolet, men för något år sedan beslutade de att gå över till ekologisk mjölkproduktion. Tjugo kalvar och kvigor samt två tjurar köptes in och den 9 okt 2007 startade mjölkningen med 20 kor. Idag är det 100 kor varav 85 mjölkar. Vi fick se hur korna blev mjölkade av robotar, hur ensilage (konserverat vallfoder som består av gräs eller en kombination av gräs och baljväxter, t.ex. klöver) automatiskt spreds med en multifeedrobot ut till korna varje timme, kvigor och kalvar i sina egna områden och de lösgående korna för sig i ladugården samt annat intressant kring en verksamhet av de här slaget. Äntligen fick vi se hur de stora vita balarna, ”ufoäggen” innehållande ensilage, som brukar ligga överallt på åkrarna, tas om hand av multifeedroboten i en modern ladugård.

Mikael och Linda gav oss en intressant inblick i verksamheten som ekologisk mjölkproducent med Arlas Gårdsnummer 88414.

Så var det dags för eftermiddagsfikat och det intogs naturligtvis i det intilliggande Kohlswa Herrgård med anor från 1600-talet. Kaffet var serverat i det f.d. Brukshotellet, tidigare disponentvillan, från 1875, en del av den gamla fina bruksmiljön i Kolsva.

Efter fikat avslutades studiebesöket i Hedströmsdalens arkiv i ”Kvarnen”, där vi togs emot av Wanja Ahlmquist, arkivvärdinna, och Tomas Adolfsson, arkivassistent, och som berättade om och visade oss arkivet.

Här finns ett fantastiskt lokalhistoriskt arkiv på bottenvåningen och en brukshistorisk utställning ”Järnådran” en trappa upp i den gamla kvarnen, en slaggstensbyggnad från år 1883. I Hedströmsdalsarkivet kan man finna material från bland annat järnverk, mindre företag, föreningar och privatpersoner. Som exempel på arkivbildare kan nämnas Kohlswa bruk, Karmansbo bruk, Guttsta Bryggeri och, den lite udda föreningen, Kung Orres Jaktklubb.

Vi fick möjlighet att göra några sökningar i det digitala bildarkivet. De flesta arkiven är helt öppna för forskning, men vissa har villkor för tillgängligheten. En fin källa för släkt- och hembygdsforskare således.

Så var besöket i Kolsva slut. Bo Olsson tackade Linda och Mikael samt Wanja och Tomas för utmärkt guidning och överräckte specialtillverkade keramikskålar som tack.

Aktiva Seniorer Köping besökte den 3 mars 2009 Djurkliniken Köping och Mintec Paper AB.

Vid djurkliniken tog veterinär Göran Sjöström emot oss. Han berättade att kliniken ligger under Regiondjursjukhuset Strömsholm, som är Europas största djursjukhus.

Djurkliniken ger hjälp efter tidsbeställning till husdjur som behöver vaccination eller har drabbats av sår eller förgiftningar. Här finns operationsavdelning med röntgenutrustning och ett laboratorium. Göran Sjöström har specialiserat sig på små djur som fåglar, hamstrar mm.

Han arbetar dessutom som veterinär på Parken Zoo i Eskilstuna, där han får behandla betydligt större djur. Hans råd till djurägare är att hålla hunden eller katten i god trim, se till att de får motion. Hålla ett öga på dem när de har diarré så de inte blir uttorkade. Likaså måste ett djur få behandling inom 6 timmar vid sårskada, då infektionsrisken kan vara stor. Vaccination mot olika sjukdomar har blivit allt viktigare nu då gränser mot övriga länder öppnats. Vid vårt besök kom ett telefonsamtal om en sköldpadda som behövde vård, nosen var för lång. Efter operationer har massage, vattengymnastik och rehabilitering visat sig lyckosamma även för djur.

Nästa studiebesök var förlagt till Mintec Paper AB. Vi passerade Ögir mat & musik varför programkommittén hade förlagt eftermiddagskaffet dit. Trettio personer lät sig väl smaka på goda bärpajer och kaffe.

Mintec Paper AB, ett företag som bearbetar stora, 2,5 ton, pappersrullar till mindre och mer hanterbara dimensioner till deras kunder. Specialgjorda maskiner skar upp rullar och andra som vek ihop stora ark och packade.

Vissa produkter måste bearbetas i hygienrum, då renlighetskraven var stora för ex. förpackningspapper till livsmedel eller sjukvårdsprodukter. En stor del av produktionen var uppskärning och rullning av golvtäckningspapper. Guide under vårt besök var Mikael Ollas, han berättade att företaget grundades 1986 och att de servar 70 procent av den svenska marknaden.

Programkommittén och v.ordförande tackade vid båda besöken för entusiastiska guidningar och beskrivningar av respektive verksamheter och överlämnade minnesskålar.

Aktiva Seniorer i Köping besökte Heliga Trefaldighets kyrka och Bryggerimuseet i Arboga den 25 november 2008.

Kyrkovaktmästare Per Johansson tog emot i en varm och ljus kyrka.

Läs Mer